Laura Dahlberg
DESTROY THEM WITH CUTENESS
Utställningens namn syftar på en känsla som kallas cute aggression. Den kan uppstå när man stöter på något överväldigande gulligt: till exempel en kattunge som är så bedårande att man har lust att krama om den kraftfullt, inte för att skada den, utan för att den överraskande känslan helt enkelt är för mycket att hantera. Vid cute aggression tar två motsatta känslor över din kropp samtidigt, och då skakar något inom dig.
I utställningens verk framstår teknologin som märklig och mjuk. Konstverkens söta utseende och ljusa färg i kombination med artificiell rörelse kan skapa en motsägelsefull känsla. Människan upplever ofta en bisarr känsla då de stöter på robotar som liknar levande varelser, men som är alldeles för långt ifrån det som uppfattas naturligt.
Verkens materialval har utformats genom att notera vad varelserna behöver för att röra sig. Det tekniska genomförandet av de mekaniska varelserna kräver omsorg. Den digitala och fysiska världen måste fungera tillsammans: om formen inte är hållbar, smiter luften ut och rörelsen uteblir. Om kodens rytm inte är rätt kan larven spricka. Ibland vaknar varelsen inte upp överhuvudtaget – dess silikonhud har varit för skör.
Ett av konstverkens centrala material är inomhusluften, som fyller de tomma utrymmena omkring oss. Luften rör sig in i varelsernas öppningar och frigörs sedan ut i omgivningen. Vi båda använder oss av samma luft, så vi kan vara levande för en stund.
Utställningens ljudlandskap har förverkligats av Eemeli Dahlberg.
Utställningen har understötts av Finlands kulturfond och Centret för konstfrämjande.
Laura Dahlberg (f. 1991) är en skulptör som använder robotik och nya material i sitt arbete. Teman i hennes verk fokuserar på samexistensen mellan teknologi och andra arter, samt de animistiska element som uppstår i samspelet mellan dem. Hon är intresserad av att skapa rum där vi kan uppleva en koppling till mekaniska objekt.
Dahlberg tog examen som bildkonstnär från Saimaa yrkeshögskola år 2016 och tog sin magisterexamen i bildkonst från Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2022. På den senaste tiden har hon ställt ut med en separatutställning på HAM Galleriet i Helsingfors och med grupputställningar på Onomas sommarutställning i Fiskars och på Galleri Rostrum i Malmö. Dahlbergs verk finns i Helsingfors konstmuseums samlingar.
Tanja Koljonen
Thinking Numbers
Utgångspunkten för utställningen Thinking Numbers är Jonathan Schells fackbok i essäformat The Fate of the Earth, utgiven 1982. Boken är ett av nyckelverken från kalla krigets era och undersöker konsekvenserna av kärnvapenkrig och mänsklighetens framtid. Enligt Schell kommer en människa som funderar över jordens öde, i kontakt med något som hen inte helt kan kontrollera eller helt förstå. Denna ovisshet kan i bästa fall leda till förundran, och förundran till respekt och handlingar för att säkra jordens framtid. Har ovisshet fortfarande värde i en tid där ”en förklaring” alltid finns tillgänglig?
Utifrån dessa utgångspunkter skapades konstnärsboken Thinking Numbers, kring vilken utställningen är strukturerad. Thinking Numbers kommenterar inte Schells originalverk eller dess ämne, även om den upprätthåller en tydlig koppling till den. Konstnärsboken behåller källverkets storlek och sidantal, men det mesta av texten har tagits bort. Endast numeriska referenser och ord som hänvisar till tänkande och idéer har lämnats kvar på sina ursprungliga platser. Resultatet är en lista med ord där siffror och tänkande är frikopplade från det mätbara och deras logik förvandlas till magi. Siffrorna förklarar inte längre världen, utan blir verktyg för att tänka på mening, tid, tomhet och kontrollens gränser.
Utställningen stöds av Centret för konstfrämjande i Finland.
Tanja Koljonen (född 1981, Muonio) bor och arbetar i Helsingfors. Hon tog magisterexamen i fotografi från Aalto-universitetet år 2014 och en magisterexamen i bildkonst från Bildkonstakademins institution för konstgrafik vid Konstuniversitetet år 2024. Koljonens arbete fokuserar på förhållandet mellan språk och bild. Hon arbetar med bilder, konstnärsböcker och publikationer, som ofta expanderar till utställningshelheter. Sedan 2018 har Koljonen publicerat konstnärsböcker under det självutgivna namnet Editions 22:22. Hennes konstnärsböcker bygger ofta på nytolkningar av befintliga böcker och anknyter till traditionerna inom metodiskt och konceptuellt skrivande. Koljonen har haft separat- och grupputställningar i Finland och Europa och deltagit i internationella residenser, såsom Leipzig International Artist Program i Leipzig (2018), Kempinski Young Artist Program i Shanghai och Peking (2015), och Künstlerhaus Bethaniens International Studio Program i Berlin (2014).
Timo Viialainen
Adventti mustalle joulukuulle
Utställningen består av två verk, sammankopplade genom deras förhållande till ljus och mörker, och de motsatta elementen eld och vatten som uppträder i verken. Utställningens titelverk, Adventti mustalle joulukuulle, är byggt på ett stort och slitet snöplogsblad som jag hittat. Detta föremål har funnits med mig i två år. Jag har funderat mycket på det. Det finns något oemotståndligt med föremålets storlek och form. Det har gett mig fysiskt motstånd och det har också ständigt varit i min väg.
Jag började arbeta med bladet genom att bränna det i en midsommarbrasa. Snarare än ett rationellt eller funktionellt syfte var gesten symbolisk. Jag ville koppla kontraster till det, från årets ljusaste ögonblick till årets mörkaste stund. Senare, med hjälp av olika patinerings- och vaxningstekniker, skapade jag en chiaroscuro-liknande övergång från ljust till mörkt, en ljusrosa och lila nyans på bladets yta. Ett färgschema som liknar ögonblicket efter solnedgången.
Bladet har tjugofyra hål. Det finns i genomsnitt tjugofyra halvmånar per år. Det finns tjugofyra adventsdagar. I verkets tjugofyra hål brinner små neonlampor bestående av en serie julbelysningar. Via dessa sammanträffanden i materialen utformades verkets titel. I engelsk kontext hänvisar en svart december till hajattackerna som inträffade i Sydafrika på 1950-talet inom en kort tidsperiod. I Finland påminner en svart december om ett speciellt mörker som orsakas av bristen på snö.
Det andra verket i utställningen är infraljudsverket Infrasound Piece, som blev klart 2020. Verket spelar mycket låga frekvenser som underskrider den mänskliga hörtröskeln. Om mörker i ljud betyder låghet och ljusstyrka betyder höghet, då skulle infraljud vara placerat på den svarta sidan. Istället för en tydlig auditiv sinnesupplevelse kan ljudet uppfattas som någon form av tryck. Den tunnelliknande formen på Loftet i Forum Box kan förstärka denna känsla i vissa delar av rummet.
Rörelsen som finns i frekvenserna kan ses i vatten färgat med järnoxid, såväl som i glödtråden i en glödlampa som vibrerar med samma frekvens. En lägre frekvens orsakar en större och långsammare rörelse, och en högre orsakar en mindre och snabbare. Frekvenserna som hamnade i verket har valts utifrån hur de resonerar i rummet och utifrån hur de fungerar visuellt. Undantaget från detta är frekvensen 18,98 hertz, eller den så kallade spöklika frekvensen, som har valts ut på grund av sinnesbilder förknippade med den och som är kopplade till spökeri i populärkulturen.
Verkets längd är cirka 9 minuter.
Utställningen har understötts av Kone Stiftelsen.
Timo Viialainen arbetar inom bildkonst, performancekonst och ljudkonst. Hans konstnärliga produktion förkroppsligas i skulpturala verk som aktiverar betraktaren, såväl som i performances innehållande ljudelement. Han tog magisterexamen i bildkonst från Bildkonstakademins institution för skulptur år 2021. Viialainens verk finns i Jenny och Antti Wihuri-fondens och Kiasmas samlingar. Han har haft tre separatutställningar, varav den senaste visades på galleri Sinne 2023. Som performance- och ljudkonstnär har han uppträtt på ett flertal evenemang och festivaler i 22 olika länder, inklusive Norgbergfestivalen (Norgberg, Sverige), New Performance Turku Festival, Interackje Festival (Piotrkow Trybunalski, Polen), Performance O Morir Festival (Norogac i, Mexiko), Palestine Performance Symposium, Khalil Sakakini Cultural Center (Ramallah, Palestina, Västbanken), Sofia Underground Festival (Sofia, Bulgarien) och Asiatopia International Performance Art Festival (Bangkok, Thailand), Electric Eclectics Festival (Meaford, Ontario, Kanada).
Mediabox