En man och hans fru, som drabbats av en stroke, ger sig ut på en biltur. Utsikten genom vindrutan avslöjar ett vått, regnigt landskap tvärs över den vardagliga resan. Mannen börjar berätta om en dröm han hade natten innan. De få orden är som en besvärjelse och frammanar svartvita bilder av en solig dag vid en sjö. Ung, frisk och lycklig vinkar frun till kameran.
När gryr dagen (2024, 6 min) är en experimentell dokumentär om en långvarig kärlek. Filmen består av videor från instrumentbrädan, egenframkallad och delvis handmålad 16 mm svartvit film, och filmklipp screentryckta på 35 mm film. Ljuddesignen gjordes av Juho Luukkainen och drömbilderna framförs av Jenni Kitti. Galleripresentationen av verket är en oändligt upprepande loop som möjliggör många början och inga slut.
Sanna Liljander är en Helsingfors-baserad filmskapare (konstkand., Aalto-universitetets ELO) och bildkonstnär (konstmag., Bildkonstakademin, Konstuniversitetet) som arbetar med dokumentärfilmer och mediekonst. I sin konst behandlar Liljander gärna människors sociala känslor och relationer med varandra, såväl som teman som övergivenhet, längtan och minnen. Hennes verk har visats flitigt på filmfestivaler (inrikes, t.ex. Tammerfors och Sodankylä filmfestivaler, DocPoint, R&A / internationellt, t.ex. Edinburgh IFF, Odense IFF, Kurzfilmfestivalen Hamburg, Uppsala SFF) samt i gallerier, vid olika evenemang och biografer, och Liljander har bland annat tilldelats Risto Jarva-priset. När gryr dagen är den första delen i en serie av verk som utforskar effekterna som allvarlig sjukdom har på nära relationer – med andra ord handlar det om kärlek inför motgångar.