Tommi Pasanen
Puitteet
Utställningen Puitteet utforskar trä, duk och färg som de material som gör måleri möjligt. Inom måleriets tradition har dessa tre material vanligtvis uppfattats i ett särskilt förhållande till varandra: färg skapar bilden, duk fungerar som dess yta och trä tjänar som en bärande struktur eller dekorativt element.
I verken som presenteras i utställningen lyfts duk och trä fram vid sidan av färgen som lika betydelsefulla visuella element. Kombinationen av slitet trä och färsk oljefärg förstärker vår medvetenhet om materialens särpräglade egenskaper. Bildytorna byggs upp genom oväntade avbrott och subtila övergångar från en känsla, textur och form till en annan.
Konstruktion är närvarande både som målerisk praktik och som motiv. Verken hämtar sin utgångspunkt i den byggda miljön och dess ofta förbisedda detaljer. Målningarnas motiv återvänder till sina material och skapar en egen miljö.
Tommi Pasanen (f. 1995, Uleåborg) är en målare som bor och arbetar i Helsingfors. Han tog magisterexamen från Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2024. Pasanens verk har ställts ut bland annat på Helsingfors Konsthall, Aine konstmuseum, Uleåborgs konstmuseum och flera gallerier. Hans verk har förvärvats av Statens konstkommission, Aine konstmuseum, Finska Konstföreningen och många privata samlingar. Puitteet är Pasanens första separatutställning.
Utställningen har fått stöd av Konst- och kulturmyndigheten, Finska Konstföreningen, Paulo stiftelsen och Greta och William Lehtinens stiftelse.
Linda Roschier
Passage
Måleri som en passage
Ja, världens partiklar kan sammankopplas på sätt som trotsar mitt resonemang.
Duduk spelar en lång melodi
Jag äter en spetspaprika vid mitt arbetsbord och det som återstår är dess stjälk, full av bleka, platta, runda frön. Var är den vackra växten som fick en så fin frukt? Långt, långt borta.
Näringsämnena i paprikan rusar in i mitt blodomlopp och jag får styrka att måla.
Frönas form snurrar från penseln ner på duken, sammanflätad med olika motiv runt omkring mig.
På gränsen till sömn kommer jag på mig själv tittande på rödsvarta bilder.
Passage är en utställning och installation inspirerad av den grottliknande formen av Forum Box Loft, bestående av oljemålningar och samtida portabla grottmålningar (gipsverk, Portables).
Linda Roschier (f. 1979) är en målare baserad i Helsingfors som arbetar inom det utvidgade fältet måleri. Roschier tog en magisterexamen i bildkonst från Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2020 och en magisterexamen i bildkonst från Konstindustriella högskolan i Helsingfors, år 2009.
För Roschier fungerar måleriet som en passage mellan jaget och den andre, synligt och osynligt, närvarande och tidlöst. Under senare år har hennes arbete betonat idén om växtfröns förmåga att forma landskapet, och deras parallellism med måleriet som ett tidsresande, bräckligt och kraftfullt objekt. Liksom själar verkar även föremål och material ha sina egna vägar från det osynliga till det synliga.
Roschier har haft separatutställningar i Finland och utomlands. De senaste är DAWN på Finska Målarförbundets Galleri 2023, Secrets på Snow Gallery i Berlin 2023 och Bardo på galleri Huuto 2020. Hennes verk har ställts ut i grupputställningar på Helsinki Contemporary (Modern Love, 2021), HAA-Galleriet (Tähtiä ja madonreikiä, 2025), Bildkonstakademin och Galleri Rostrum i Malmö (Reliefs for Animals, 2024). Roschiers verk finns i Statens bildkonstkommissions, Poikilo-museets och Finska Konstföreningens samlingar, samt i privata samlingar. År 2025 tilldelade Saskiat i Helsingfors henne ett erkännandestipendium.
Utställningen har fått stöd av Finska Kulturfondens nyländska kommitté.
Måleriet som en punkt på vägen, där man ser det förflutna, nuvarande och framtida
Linda Roschiers utställning Passage är belägen i Forum Box grottliknande loft. I utrymmet presenteras en serie målningar och små skulpturer. Helheten föreslår inte postitionen av en avlägsen betraktare för bemötaren, utan inbjuder till att vandra längs den väg som öppnas via verken. Målningarna samtalar med varandra; ömsesidiga referenser och återkommande teman kan hittas i dem.
I utställningens storskaliga målningar upprepas en cirkelform, inspirerad av ett paprikafrö. Konstnären är intresserad av växternas dolda intelligens. Enligt Roschier har till exempel frön förmågan att måla framtidens landskap, och som sådana ”är de ganska tuffa målare”. En cirkel kan också betraktas som en sluten form, i vilket fall den omsluter en hel värld eller en liten detalj. Sfärerna som placerats sida vid sida på målningsytan är fragment av vad som har setts och upplevts. Upprepningen av motiven bygger en drömlik, ickelinjär berättelse samt cyklicitet i utställningen. Sfärmålningarna kan jämföras med en dröm, eftersom precis som i en dröm kan olika tidsmässiga och lokala register i dessa målningar vara närvarande samtidigt, och man kan befinna sig på flera platser och i flera situationer samtidigt.
Ett av Roschiers långvariga intresseområde är observation, och i utställningen Passage fortsätter hon att utforska detta ämne. Teman som genomsyrar utställningen inkluderar frågan om evolutionen av att betrakta och se, samt konstverkets/målningens plats som en del av det. Utställningen betraktar mobiltelefonens dominerande roll i seendets kultur hos den moderna människan, men i slutändan är frågan om seendets evolution mer universell för Roschier. När även primitiva cyanobakterier reagerar på ljus ifrågasätts uppfattningen av att se som en förmåga som endast tillhör (mänskliga) djur.
Som konstnär är Roschier fångad i olika tidsförhållanden. Hon ser sig omkring i nuet, men även bakåt och in i en spekulativ framtid, en tid då de materiella utgångspunkter vi känner till idag kan vara bräckliga. Hon tror att tiden efter mobiltelefonerna ännu inte har kommit. Vad kommer vi att hålla i våra händer och bära med oss efter mobiltelefonerna? Vad är måleri om trä och duk inte finns tillgängliga?
–Inkeri Suutari
Texten är baserad på samtal mellan skribenten och Linda Roschier. Samtalen ägde rum i Roschiers ateljé i Arabiastranden, intill Annalas odlingslotter, medan Roschier förberedde Passage-utställningen.
Hemmo Siponen
Benthoscapes
Det självklara sjunker in i det osynliga. Det flyter i flingor allt djupare, likt ett otaligt snöfall och döljer det underliggande, som ett täcke över bottnet, en grundfärg som jämnar ut formerna. Det uppenbara hopar sig, blir tyngre, och omsluter allt som sjunker ner på den bädd som ständigt bildas.
Under vattnet faller snön ner till havsbotten. Regnet är en rest av förra sommarens planktonblomning, som färgade vattenytan i en grönare turkos färg än den var den våren.
Distraherade av förföljelse och flykt simmar två cephalopoder till en djup, syrelös zon. Nästan viktlösa sjunker de till botten och täcks försiktigt av snö. Bläcksäckar inkapslas och plattas sedan långsamt till, som svarta tryck inuti den komprimerade kalken, likt en djuphavsfresk.
I Hemmo Siponens akvareller i utställningen Benthoscapes på Forum Box har färgen fäst sig vid en kalkhaltig grund. Precis som förr. Samtidigt på annat håll, från allt som har träffat det osynliga golvet, har vissa färgformationer möjlighet att omärkligt lägga sig i lager av förstenande sediment.
Hemmo Siponen (f. 1991) är en bildkonstnär från Helsingfors. Han tog magisterexamen i bildkonst från Bildkonstakademins Konstuniversitetet i Helsingfors 2019. Hans främsta uttrycksform är akvarellmåleri. Senast ställde Siponen ut verk på K17 – rum för konst och ekologi i Nickby i december 2025. Tidigare har han haft separatutställningar på Galerie Pleiku i Berlin (2025) samt i Helsingfors på tm-galleria (2023), galleri Sinne (2021) och HAM-galleriet (2020). År 2022 visades hans verk i en samlingsutställning på Schwarz Contemporary i Berlin.
Under 2026 har Siponens arbete – både i hans ateljé i Helsingfors och under residensvistelser i Vadsø (Norge) och Mazzano Romano (Italien) – generöst stöttats av Centret för konstfrämjande (Taike), Finska kulturfonden, Finnmark fylkeskommune och Väinö Tanners stiftelse.
Mediabox