Forum Box presenterar: Susanne Gottberg

Jonna Halli, svenskspråkig konstpedagog på Galleri Forum Box har intervjuat konstnär Susanne Gottberg om konsten, skapandet och språket.

Under Svenska veckan 3-9.11.2025 lyfter vi fram Forum Box svenskspråkiga medlemskonstnärer genom att publicera intervjuer om deras konstnärliga arbete.

Susanne Gottberg tog examen från Bildkonstakademin 1989 och debuterade i Helsingfors samma år. Hon fick Finska Konstföreningens dukatpris 1991 och valdes till Årets unga konstnär 1994. Hon har ställt ut med ett flertal utställningar, i bl.a. Helsingfors Konsthall 2019. Gottbergs verk finns i ett antal stora finska offentliga och privata samlingar och hon representeras av Galerie Forsblom.

Hur skulle du beskriva din konstnärsfilosofi?

Jag känner mig litet obekväm i att fokusera på mig själv i mitt konstnärskap och vill hellre fokusera på konstens roll som ett medel för kommunikation. Utgångspunkten i mitt arbete är föreställningen om det verk som via växelverkan mellan mottagaren och målningen blir till. På så sätt uppstår det ett verk i mellanrummet mellan betraktaren och målningen och också i mellanrummet mellan målningarna. En slags tredje faktor, och det är just den här tredje faktorn som intresserar och fascinerar mig mest. Jag tänker mig konstnären som ett instrument som vissa saker går igenom och kommer till uttryck i verken. För att det skall klinga rätt behöver man ständigt stämma sitt instrument och det sker via arbete och övning.

Förutom din långa konstnärskarriär har du arbetat som lärare på Bildkonstakademin i ett flertal år. Kan du berätta lite om lärandet?

Jag tyckte det var underbart och lärorikt att arbeta som lärare och handledare. Jag upplevde att min främsta uppgift var att stärka studerandena i att tro på sig själva, inte grubbla för mycket över vad de borde göra, utan snarare få dem att lyssna inåt. Det är dock inte helt enkelt att lyssna inåt i en värld överfylld av intryck. Därför behövs konstskolor, lärare och andra människor, som vi kan få stöd och guidning av då vi söker vår väg i livet och skapandet. Jag tänker att min uppgift som lärare var att inte enbart lära ut något till studerandena, utan att det mera handlade om just att följa dem i deras processer och växande och att ge dem den tid de behövde.

Hur ser din skapandeprocess ut?

Jag är tacksam över att ha ett arbete där jag har en möjlighet att lära mig nytt och sträva efter att bli mera lyhörd och förhoppningsvis även växa som konstnär och människa. Möjligheterna är många och ingenting är självklart. Jag målar för att försöka förstå vad målandet handlar om. Jag upplever mig vara inne i en process som startade under studietiden i Bildkonstakademin och som fortfarande pågår. Det är som att befinna sig i en vattenström. Jag försöker uppmärksamma vad som sker i processen och omkring mig och försöker synliggöra det i mina verk som blir som hållplatser eller mellanstationer i denna pågående rörelse.

Du målar ofta på träfaner. Kan du berätta lite om materialet du arbetar med?

Jag tycker om träet för att det är ett levande material med egen vilja, vilket ger en större känsla av att vara i kommunikation. Det tvingar mig att vara uppmärksam på det som sker på träytan, eftersom jag inte har full kontroll och det för mig till ställen i mitt måleri som jag inte kan veta om på förhand. Träet har en egen vilja som man måste lystra till och just av detta uppstår kommunikationen. Jag använder sandpapper flitigt – lika mycket som pensel och färgpenna. Slipandet får de underliggande strukturerna att framträda och skapar rumskänsla.

Vad jobbar du med för tillfället?

Jag kommer att ha en liten utställning på Galerie Forsblom i januari 2026 med en helhet åt det mera abstrakta. Jag har tidigare nästan alltid målat föreställande eller figurativt, med tanken att en omedelbar kontakt då uppstår via något som betraktaren kan känna igen. De nya målningarna kan ses som målningar av målningar eller målningen som händelse eller situation. Målningen är ett objekt i rummet, men också rumslig i sig själv. Fastän målningarna nu inte är direkt föreställande, vill jag att de på samma sätt som tidigare riktar sig till betraktaren. Närvaro och kroppslighet är också tydligare än tidigare i fokus.

Har du ett minne relaterat till Forum Box som du skulle vilja dela med dig av?

Jag kom med i verksamheten i ett tidigt skede och satt även i Forum Box styrelse i många år. Jag minns förstås Kain Tapper som var initiativtagare för att galleriet kom till. Med sin generositet räddade han Forum Box ur flera kniviga situationer och nu igen befinner sig Forum Box i en sådan situation, med tanke på att Helsingfors stad planerar att sälja fastigheten där galleriet befinner sig i. Jag har även ett starkt minne av Forum Box öppningsutställning år 1999 där konstnären Richard Serras fantastiska verk platsade så bra i utrymmet. Det finns även en massa roliga minnen från min tid i styrelsen som t.ex. det som idag kan kännas konstigt att det fanns en tid då man ännu rökte inomhus och alla satt på mötena och blossade på i kontorsutrymmet på övre våningen. Rummet var alltid alldeles dimmigt av rök. Tapper kedjerökte samtidigt som han satt och skissade, vilket han alltid gjorde.

En fråga gällande språk (med tanke på Svenska veckan): Tänker du på språket då du gör dina verk – på vilket språk tänker du i din skapandeprocess?

Det är svårt att säja. Själva målandet har ju inte mycket med språket att göra, men jag tror att den inre dialogen som ständigt pågår inom mig själv nog sker på det egna modersmålet. Modersmålet aktiverar och når ner till de allra djupaste skikten inom en. Jag upplever att det är här allt processande och planerande omedvetet sker, det som sedan via ett slags översättningsarbete blir t.ex. bilder eller något vi kan kalla konst.

Intervjun gjordes hösten 2025.