”Vi började arbeta på utställningen med tanken att i både vårt arbete och dess bakgrund finns det likheter och å andra sidan också skillnader, vilka kan resultera i en fruktbar utforskning i form av en gemensam utställning.
Det finns en viss typ av liknande konceptuell underton i båda våra metoder. Dessutom är betydelser födda ur olika typer av materiallösningar viktiga för oss båda. Vårt konstnärliga tänkande förenas av en typ av absurditet kombinerat med att flytta runt gränserna av relevans och irrelevans.
När vi planerade utställningen ville vi inte vägleda vad vi gjorde genom att ange något gemensamt för den nämnare. Vår utställning bygger på antagandet att genom att placera våra verk i ett gemensamt utrymme och situation kan resulteras i något intressant. Vi ville nyfiket följa var denna enkla förutsättning skulle ta oss.
Utställningsprocessen har inneburit reflektion över hur konstverk existerar. Vi ställer ut målningar eller verk som ser ut som målningar, som ingen av oss tänker på som främst eller bara som målningar.”
Antti Oikarinens verk är både målningar och skulpturer. De ser ut som målningar, och deras material är akrylfärg. De är dock gjutna och i huvudsak tredimensionella objekt.
Jenni Eskolas verk kan ses som tillfälliga färgstudier. Målningsmaterialet är från växter och blommor, och det är känsligt för ljus. Målningarna ändrar långsamt sin natur, tappar sin färg eller har redan tappat den.
Utställningen har fått stöd av Suomen Kultturirahasto och Centret för konstfrämjande.
Mediabox