11.2. — 6.3.2022

Annette Arlander: MÖTEN MED GRANAR OCH BJÖRKAR
Jaakko Kahilaniemi: HUMAN INTEREST STORIES
Saku Soukka:
SCOPE

  • Annette Arlander: Möten Med Granar och Björkar, 2022
    Bild: Emilia Pennanen

  • Annette Arlander: Day with Old Tjikko, 2021

  • Jaakko Kahilaniemi: Human Interest Stories, 2022

    Bild: Emilia Pennanen

  • Jaakko Kahilaniemi: Human Interest Stories, 2022

  • Saku Soukka: Scope, 2022
    Bild: Emilia Pennanen

  • Saku Soukka: Bruno, 2020

ANNETTE ARLANDER: MÖTEN MED GRANAR OCH BJÖRKAR

Videoverken i utställningen spelades in i April 2019 med den 9950 år gamla granen Old Tjikko på Fulufjället i Dalarna och med några granar och björkar i September 2020 i Mustarinda residenset på Paljakkavaara i Kajanaland. De flesta förverkligades inom projektet Möten med betydande och obetydliga träd, med stöd av Suomen Kulttuurirahasto. Namnet syftar på Thomas Pakenhams fotografibok Meetings with Remarkable Trees (1996) och projektet blir ett slags motvikt till den genom att ifrågasätta vad som är betydande och anmärkningsvärt och vad som är obetydligt. Medium här är dock inte fotografi utan uppträdanden för video och en inspelad berättarröst.

Även om vi ofta varnas för att inte se skogen för träden, beaktar jag den motsatta faran, att inte se träden för skogen och fokuserar på enskilda träd. Avsikten är inte att förneka att träden bildar nätverk och ekosystem och symbiotiska förhållanden med andra träd och också med svampar, bakterier och all slags mikro-organismer, och är i ständig växelverkan med sin omgivning, precis som människorna. Och inte heller det faktum att skogar eller ansenliga områden med träd behövs för att producera effektiva kolsänkor, svalare och friskare stadsluft, skydd mot översvämningar och så vidare.

Att betona individualism är en riskabel strategi i vår nuvarande nyliberalistiska atmosfär, där individualismens betydelse ofta överdrivs. Att fokusera på enstaka träd kan trots det vara ett viktigt första steg för att avkolonisera vår relation till ”naturen”. Som den hädangångna ekofeministen Val Plumwood (2003) poängterade betonar det kolonialistiska tänkesättet den stora klyftan mellan ”oss” och ”dem”, och betraktar alla ”dem” som likadana, stereotypiska, inte individer. Att uppmärksamma enskilda träd kan därför kanske hjälpa oss att se träden som livsformer vilka har en hel del gemensamt med människor, trots de onekliga skillnaderna.

Projektets engelskspråkiga blog och arkiv på RC-platformen bjuder på exempel och processdokumentationer
Blog https://meetingswithtrees.com
Arkiv https://www.researchcatalogue.net/view/761326/761327

Annette Kristina Arlander, född 1956 i Helsingfors, där hon lever och arbetar. Konstnär, forskare och pedagog, hör till pionjärerna för performance konst i Finland och föregångarna för konstnärlig forskning. Examen från regilinjen vid Teaterhögskolan 1981, doktor i teaterkonst 1999. Professor i performance konst och teori på Teaterhögskolan 2001-2013. Professor i konstnärlig forskning på Konstuniversitetet i Helsingfors 2015-16. Professor i performance, konst och teori vid Stockholms Konstnärliga Högskola 2018-2019. AVEK priset för mediakonst 2014, Statspris för multikonst 2018.

https://annettearlander.com/bio/cv-pa-svenska-sve/


JAAKKO KAHILANIEMI: HUMAN INTEREST STORIES

När vi betraktar historien brukar vi tänka att den tid vi lever i är speciell, innovativ, präglad av en bättre förståelse för verkligheten. En ny era ger oss vetenskapliga genombrott, och vår uppfattning om människan och naturen förändras oåterkalleligt. Ett genomgående tema genom historien är uppfattningen om människan som överlägsen, från ett biologiskt och filosofiskt perspektiv.

Jaakko Kahilaniemis utställning vid Forum Box representerar posthumanistiskt tänkande och ifrågasätter människans perspektiv. I den moderna konsten kan rötterna hos det posthumanistiska tänkandet finnas i 70-talets naturskyddstematiska konstverk och i 80-talets feministiska, mångfaldsbetonande konst. Som namnet antyder representerar posthumanistisk konst tiden efter humanismen. Människan kontrollerar inte längre världen, och maktutövande ses som utnyttjande.

Posthumanism har definierats som en kombination av den tekniska utvecklingen (och tron på framtiden den bringar), ifrågasättandet av människans särprägel, vanställningen av naturen (som vår tids ekokatastrof påvisar) och slutligen hoppet om utveckling i en möjlighet till reform och läkande. Jaakko Kahilaniemi har bearbetat dessa teman i flertalet utställningar, främst med fotografi som medium.

I hans nya serie av sex skulpturer bearbetas dessa tankegångar ånyo. Verken är material- och ljusinstallationer där naturellt trä kombineras med industriellt framtagna neonrör, elektriciteten de använder och ljuset de producerar. Träden har fällts vid Kahilaniemis barndomshem, och representerar på så sätt den familjära närnaturen. Samtidigt binder de Kahilaniemis konstverk i ett kontinuum, där han begrundar hans egen existens miljöpåverkan och komplexiteten i förhållandet till naturen.

Å andra sidan binder neonrören som skulpturmaterial verken till en lång tradition av modern konst, där ljus ger liv åt en död form och förvandlar ett simpelt, grått material till ett objekt att tolka via färg. Kahilaniemi har byggt skulpturer där träd och neonrör är intimt sammanförda, som om de växt ihop. Verken kan tolkas som reflektioner över livets kärna, nya former av liv och sätt att leva. Samtidigt väcker de frågor om konsekvenserna av dessa nya former. Så som tidigare förmår Kahilaniemi begrunda verkligheten på paradoxala och reaktiva sätt.

Denna utställning är dock inte bara en intellektuell reaktion till den moderna världen, utan är också präglad av en ansträngning att hitta alternativa sätt att konceptualisera världen och omstrukturera den på ett sätt som uthärdar etisk utvärdering. Idén att vi är allvetande måste överges, men det rättfärdigar inte passivitet: genom att skapa nya perspektiv kan vi bygga en mer komplex världsåskådning, som också är mer ekologiskt och filosofiskt hållbar.

Veikko Halmetoja, kurator

Kahilaniemis utställning stöds av Finska Kulturfonden och Centret för Konstfrämjande (Taike).

 

Jaakko Kahilaniemi föddes 1989 i Finland. Han tog sin kandidatexamen i fotografi på Åbo Konstakademi (FI) år 2014 och magisterexamen (också i fotografi) på Aalto universitet (FI) år 2018.

Kahilaniemi är åtskilligt prisbelönad internationellt, och har ställt ut sina verk världen över. Hans fotografiska verk har presenterats i otal publikationer, bland annat Fisheye Magazine och Das Magazin.

Kahilaniemis senaste fotoprojekt (100 Hectares of Understanding, Nature Like Capital och Past-It) och hans skulpturer är hans försök att förstå omvärlden och hur människan påverkar naturen och miljön. För närvarande lever och verkar Kahilaniemi i Helsingfors, Finland.


SAKU SOUKKA: SCOPE

Scope består av fotobaserade verk, en readymade-baserad installation och en videoessä.

De fotobaserade verken på väggarna är mina fotografier från 2015–2020. Dessa (med undantag av två) har jag förvrängt med hjälp av artificiell intelligens. Jag valde ut områden i mina foton och lät verktyget fylla dessa områden med nya pixelkombinationer som sökte imitera fotografiernas ”verklighet”—som för att föreslå att bilden i det utvalda området kunde förvandlas till något annat än det kameran föreslog. Resultatet är ofta surrealistiskt skevt eller förvridet.

Readymade-objekten för samman mänskliga kommunikationsmaskiner och delar av dessa med organiska element (så som trä). Genom olika metoder har jag modifierat den tekniska utrustningen, förvrängt deras ursprungliga funktion, oftast till ett synbart trasigt skick.

Utställningens titelverk är videoessän Scope (2020). Den består av programmerade fotografier, text och musik. I verkets början smälter ”jag” och ”du” samman, efter vilket det mänskliga sinnet syns existera i ett ombytligt skick. Det flyger impulsivt till olika länder och vandrar omkring, överraskar sig självt, hänger sig åt olika akter och tankar, och sänder ut och mottar olika meddelanden.

Manus, regi, foto, text, editering: Saku Soukka
Musik: Tatu Rönkkö
Programmering: Matti Hyvönen
Längd: 23 min. 45 sek.

Skapandet och presentationen av verket har fått stöd av Centret för Konstfrämjandet i Finland (Taike), AVEK, Frame Contemporary Art Finland och Finska Kulturfonden.

Saku Soukka (f. 1982) lever och verkar i Helsingfors. Hans verk speglar självet, annanheten, och hybriditeten. Verken skapas oftast genom fotografi, video, och text, och ibland genom readymade-installationer. I verken finner vi möten och dialoger mellan det interna och det externa, stagnation och rörelse, organiskt och industriellt. Soukka har examen från Bildkonstakademin (ämne: tid- och rumskonst) och har hållit ett tjugotal utställningar i Finland, Tyskland och Italien, och deltagit i otal grupputställningar.

www.sakusoukka.com

Mediabox