Substrat är ett underliggande basskikt, en närande och bärande plattform, en livsyta som både möjliggör ting och föder det nya. Det är ett fundament som fungerar som både ett medium och en plats för skeenden. Utställningen vecklar ut sig utifrån konceptet genom att utforska olika substrat och utbytet mellan entiteter. De skulpturala verken består av öppna rumsliga ensembler, såväl som av sådana som har kristalliserats till mer självständiga former.
Palosaari kallar sitt arbete för att beta; att ströva runt i sökandet efter föda och mala den. Det kan vara både lustfyllt och smärtsamt och ske både genom att skutta omkring eller lata sig. Det är dock inte bara att flyta längs strömmen, utan att möta livet som det kommer. För verken i utställningen betade Palosaari i sin omedelbara omgivning och på rymdfysikens plattformar.
Verket Cosmic Intimacy visas i salen Golvet i utställningsrummet. Det består av solpaneler och gjutningar i aluminium och mässing. Utgångspunkten för verket är bilder hämtade från webbplatser för underhåll av solpaneler, vilka visar hur lavar har koloniserat panelernas ytor. Lavarna i verket har samlats in från ytorna på socklar, vattenkanalväggar och luftkonditioneringsaggregatens höljen. Palosaari använde NASA-bilder av de tidigaste och mest avlägsna galaxerna som grund för gjutningarnas komposition.
Installationen Grounding, breder ut sig på golvet i utställningsutrymmet, som tidigare varit en underjordisk källare. Installationen har bearbetats på plats. Verket består av metalldelar samlade från bytesflak och gabionkorgar. Palosaari kallar installationens skulpturala moduler för ”moderkakor”. De föreställer inte en moderkaka, utan fungerar som en. Gabioner, eller stenkorgar, är porösa arkitektoniska strukturer som både tränger igenom, skyddar och dämmer upp. De släpper igenom vätskor och näringsämnen men skyddar från skadliga krafter. Som skulpturala moduler är de tillfälligt fästa vid gallerigolvet. Och de funna fragmenten klamrar sig fast vid sina väggar med tillfälliga bindningar. Verkets delar befinner sig i ett respiratoriskt utbyte med varandra och sin omgivning, samtidigt som de bevarar sin särpräglade separathet.
Solar Enfold är en helhet på Loftet som består av böjningar i mässing. Verket Solar physicist feeding the sculptor, i mitten av helheten, grundar sig på diskussioner med solfysiker. Ovanpå verket, som till formen påminner om ett skrivbord, vilar minnen av skrivbordets materialitet, framblandade av mässingsplåt och stänger, tillsammans med bland annat en modell av ett solflödesrep. Ett solflödesrep är en struktur som bildas av tvinnade magnetfältlinjer som lagrar energi. En enda fältlinje kan enbart brytas då den kommer mycket nära en linje av ett annat magnetfält i en annan riktning, i vilket fall de bryts och återansluts samtidigt. För ett ögonblick förenas två separata magnetfält och frigör energi, varefter de fortsätter sin rörelse som separata, återanslutna och transformerade fält.
Sari Palosaari är skulptör och betare. I sitt nordliga substrat delade en floddamm, en gruva, en massapanna och ett stålverk samma bakgård med ett kärr, en grundvattenkälla, kristallkällor och apelsinsolen på natten. Allt samma fält, samma betesmark. I sin konstnärliga praktik odlar Palosaari skillnadens kultur, och skapar utrymmen för utbyte i mellanrummet mellan separathet och sammanflätning.
Palosaari har nyligen ställts ut på Art II-biennalen som en del av Oulu26-programmet, på geofysiska institutionen vid Helsingfors universitet som en del av utställningsserien Synzoochory och på Hakaniemi26 Työhuone. Hon är representerad i Museet för samtidskonst Kiasma, Museet för modern konst EMMA och Statens konstsamlingar.
Utställningen har fått stöd av Alfred Kordelins stiftelse och Centret för konstfrämjande.