Utställningens namn Substrate stubstrat, betyder en närande och bärande plattform som möjliggör saker och skapar nytt. Det är både ett medium och en plats för händelser. Utställningen är uppbyggd kring konceptet och undersöker olika substrat samt samspelet mellan olika varelser. De skulpturala verken består av öppna och obegränsade rumsliga helheter och verk i samband med dem, vilka har kristalliserats till en mer självständig form.
Palosaari kallar sitt arbete för att beta, att ströva runt letandes efter mat och mala den. Det kan vara både behagligt och smärtsamt och ske både genom att skutta omkring eller lata sig. Det är dock inte bara att flyta längs strömmen, utan att möta livet som det kommer. För verken i utställningen betade Palosaari i sin omedelbara omgivning och på rymdfysikens plattformar.
Verket Cosmic Intimacy visas i salen Golvet i utställningsrummet. Det består av solpaneler och gjutningar i aluminium och mässing. Utgångspunkten för verket är bilder som hittats på webbplatser relaterade till underhåll av solpaneler, som visar lavar som befolkat panelernas ytor. Lavarna i verket har samlats in från ytorna på socklar, vattenkanalväggar och luftkonditioneringsaggregatens höljen. Palosaari använde NASA-bilder av de tidigaste och mest avlägsna galaxerna som grund för gjutningarnas komposition.
Installationen Grounding, breder ut sig på golvet i utställningsutrymmet, som tidigare varit en underjordisk källare. Installationen har bearbetats på plats. Verket består av metalldelar samlade från pallar och gabionkorgar. Palosaari kallar installationens skulpturala moduler för ”moderkakor”. De föreställer inte en moderkaka, utan fungerar som en. Gabioner, eller stenkorgar, är porösa arkitektoniska strukturer som både tränger igenom, skyddar och dämmer upp. De släpper igenom vätskor och näringsämnen men skyddar från skadliga krafter. Som skulpturala moduler är de tillfälligt fästa vid gallerigolvet. Och de funna fragmenten klamrar sig fast vid sina väggar med tillfälliga bindningar. Verkets delar är i en andningsväxelverkan med varandra och sin omgivning, men behåller sin igenkännbara avskiljdhet.
Solar Enfold är en helhet på Loftet som består av böjningar i mässing. Verket Solar physician feeding the sculptor, i mitten av helheten, grundar sig på diskussioner med solfysiker. Ovanpå verket, som liknar ett skrivbord, finns minnen av skrivbordets material, böjda av mässingsplåt och stång, samt bland annat en modell av ett solflödesrep. Ett solflödesrep är en struktur som bildas av tvinnade magnetfältlinjer som lagrar energi. En enda fältlinje kan enbart brytas då den kommer mycket nära en linje av ett annat magnetfält i en annan riktning, i vilket fall de bryts och återansluts samtidigt. För ett ögonblick förenas två separata magnetfält och frigör energi, varefter de fortsätter sin resa som separata, återanslutna och transformerade fält.
Sari Palosaari är skulptör och betare. I sin uppväxtmiljö i norr delade en floddamm, en gruva, en massapanna och ett stålverk samma bakgård med ett kärr, en grundvattenkälla, kristallkällor och apelsinsolen på natten. Allt på samma fält, på samma betesmark. I sitt konstnärliga arbete gör Palosaari skillnad i kulturen genom att skapa mötesplatser mellan avskiljdhet och sammanflätning. Palosaari har nyligen ställts ut på Art II-biennalen som en del av Oulu26-programmet, på geofysiska institutionen vid Helsingfors universitet som en del av utställningsserien Synzoochory och på Hakaniemi26 Työhuone. Hon är representerad i Museet för samtidskonst Kiasma, Museet för modern konst EMMA och Statens konstsamlingar.
Utställningen har fått stöd av Alfred Kordelins stiftelse och Centret för konstfrämjande.
Mediabox