30.6. — 23.7.2023

Aiko Tsukahara:
Scope of Modernity

  • Aiko Tsukahara: Scope of Modernity. Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Icon (2023). Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Long Manifesto 1:1 (2023). Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Scope of Modernity. Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Mobile 1:50 (2023) och Neoclassicism 1:50 (2019). Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Mobile 1:50 (2023) och Neoclassicism 1:50 (2019). Foto: Anna Autio.

  • Aiko Tsukahara: Pedestal Included (2023). Foto: Anna Autio.

Scope of Modernity

I början på 1900-talet ingick konst och arkitektur i ett nytt förhållande med gemensamt fokus på det ’vardagliga livet’. Den visuella kulturens radikala och allomfattande rörelser förändrade vardagslivet till en ny estetisk värld. Med andra ord har konstens och arkitekturens ingripande i vardagen fått oss att leva inom definierade skönhetsstandarder.

Utställningen granskar det moderniserade livets estetiska värderingar, som skapats av konstens och arkitekturens rörelser under moderniseringens era. Verkens medium-baserade perspektiv påvisar hur visuella uttryck och bildspråk har utvecklats inom ett visst medium: skulpturerna förkroppsligar modernismens väldefinierade form samt den tvetydiga legitimiteten som dess ideologi. Verken på papper lägger upp radikaliteten i den abstrakta konsten gentemot de radikala förändringarna av dess omgivning. Ljusprojektionen belyser en vision som är beskuren och beställd av ett arkitektoniskt manifest.

Charles Baudelaire, som myntade termen modernité, skrev att ”Moderniteten är det övergående, det flyktiga, det oförutsägbara; det är den första halvan av konsten, där den andra halvan blir evigheten och det oföränderliga.”. Bekvämlighetszonen mellan det övergående och evigheten främjade modernisterna att vidga sina vyer mot det oändliga i sina sökanden efter en ny värld. Den samtida föreställningen om ovisshet påminner oss likväl om att även det oändliga har ett slut. Gör dagens dramatiskt föränderliga sociala och politiska klimat modernismens solida värderingar och dess estetik irrelevanta? Existerar det fortfarande sådana ting som evig skönhet, och vad kunde det i så fall vara?

 

Aiko Tsukahara (b. 1980) är en konstnär verksam i Helsingfors. Hon tog sin magisterexamen i Kyoto City University of Arts år 2006. Tsukaharas primära intresse ligger i arkitektoniska materials former och strukturer då de begranskas genom specifika synpunkter. Genom att komibinera upfattning om skala, skälen till materialval, och referenser till befintliga artfakter, beprövar hon att visualisera kontexterna av den bebyggda värld vi lever i. 

Utställningen har understötts av Centret för konstfrämjande.

Mediabox