Hanna Marno
Semisanguineus
Skulpturinstallationen Semisanguineus betraktar sitt materiella tillvaro mitt i olika system av naturligheter och onaturligheter, som en iakttagare och en deltagare.
Semisanguineus (halvblodröd) refererar till färgerna av den rödskiviga kanelspindlingen (Cortinarius Semisanguineus). Dess färger har använts som färgämne i trä- och gipsskulpturer, som en del av idén om skulptur som skapare av liv och ett kärl.
Även ur perspektivet av en materiell skulptur är det likgiltigt om den är död eller levande. Det är bara det att vissa tankar, gester, objekter, tillstånd av varande, pseudo-levande och pseudo-döda, symbionter, tillväxtriktningar och diagnoser är närmare livet och därmed förutseende.
Utgångspunkterna för utställningen är färgning med svamp och bearbetningsprocesser med specialträ tillsammans med frågor om samspelet mellan upphovsmannaskap och temporalitet.
Harri Sippola står för utställningens ljuddesign.
Marnos arbete har stötts av Finska Kulturfondens Satakunta-fond. Utställningen har fått projektfinansiering från Centret för konstfrämjande och Svenska Kulturfonden.
Tack till Iikka Hakkio och Vilma Pesonen från Kankaanpää konstskola för deltagandet i processen.
Hanna Marno (f. 1981) är en skulptör och miljökonstnär som arbetar och bor i Siikais, Satakunta. Under de senaste åren då hon bott i en liten by på landsbygden har hennes kost bestått av björkdamm under frukost och lunch. Efter en hård dag på jobbet är hennes middag litet mer mångsidig: en portion spindlingar för musklerna, asp för blodet och röksvamp så hon kan se bättre. Till middag njuter hon av gröt gjord på råg och grafit, eftersom natten behöver skydd. Hundspöket Mauri övervakar portionerna bakom sin matkopp av delikatesser.
I sin konst observerar Marno landskap, samhällen, deras materialiteter och flerspråkigheter och föreslår möten mellan olika miljöer. Hennes konstnärliga förhållningssätt är landskapsbaserat och samhälleligt. Hon ställer ut sin konst i den vita kuben och i olika miljöer som temporära installationer och offentlig konst. Hennes senaste separatutställning hölls på Taidehalli Häme år 2024, och ett temporär miljökonstverk, Édouard Sammetsfot, ställdes ut på Björneborgs konst torg vid Björneborgs konstmuseum år 2024.
www.hannamarno.com
Instagram: hannamarno
Riikka Puronen
Timglas
Utställningen Timglas undersöker formens uppkomst i tiden och hur materia och process synliggör tidens gång. Riikka Puronen reflekterar över skala, perception och verkets essens: hur gjutformen, materiat och rörelsen tillsammans bygger form – likt sand i ett timglas, som avslöjar tidens gång lager för lager.
En gjutform har traditionellt fungerat som ett verktyg inom skulptur, vars uppgift är att återge formen korrekt och att undvika slutresultatet. Dess negativa rum – den konkava insidan – omformas dock som en oberoende tredimensionell form redan innan gjutningen sker. Mänsklig perception kan komplettera detta ihåliga rum till en immateriell men rumsligt upplevd figur. I Riikka Puronens utställning Timglas blir denna egenskap hos gjutformen utgångspunkten och det centrala temat för verken. Leravtrycken i Clay Tiles-seriens reliefer fungerar som om de vore gjutformar av händelser.
De keramiska verken i utställningen har skapats med hjälp av 3D-printade formar. Leran pressas in i formen och tas bort medan den är våt, vilket gör att gravitationen och rörelsen forstätter att omforma formen. Materialets beteende förblir synligt i det slutliga verket: leran lagrar både formens struktur och händelserna i skapelseögonblicket, såsom avtryck och spår av rörelse.
I utställningen visas även miniatyrskulpturer gjutna av tenn, som återger formerna av Clay Tiles -relieferna i tre dimensioner. Tennet gjuts i enkelsidiga formar, och varje gjutning är unik. De små skulpturerna påminner om amuletter eller föremål som kan bäras runt – personliga symboler och minnen. Tennskulpturerna i serien Alphabets refererar till hur betydelser formas redan före språk, genom gester och tecken.
Riikka Puronens (f. 1968) konstnärliga arbete kännetecknas av en stor mängd olika material och en variation av skalor. Under senare år har hon bekantat sig med användningen av 3D-tekniker. Puronen tog examen från Bildkonstakademin år 1996 och sedan 1992 har hon deltagit i ett flertal grupputställningar i Finland och utomlands samt haft tjugo separatutställningar.
Puronens offentliga skulptur Compass and Stars färdigställdes i Fiskehamnen på beställning av Helsingfors konstmuseum HAM år 2018. Hon arbetar för tillfället med den offentliga skulpturen Roots of Vitality, beställd av Statens konstverkskommission, som kommer att förverkligas vid Tammerfors polisstation.
Förutom sitt eget konstnärliga arbete har Puronen arbetat som lektor i skulptur vid Bildkonstakademin åren 2007–2017. Hon fick Vuoden nuori Suomi -priset år 1997 och William Thuring-priset år 2010. Puronens verk finns i samlingarna hos bland annat Statens konstverkskommission och Jenny och Antti Wihuris fond.
Mediabox