2.6. — 25.6.2023

Inka Bell: SHIFT

Marianne Siri:
Least Concern

  • Inka Bell: Shift 17 (2023). Foto: Paavo Lehtonen.

  • Inka Bell: Shift (2023). Foto: Anna Autio.

  • Inka Bell: Shift 15 (2023). Foto: Anna Autio.

  • Inka Bell: Shift (2023). Foto: Anna Autio.

  • Inka Bell: Shift (2023). Foto: Anna Autio.

  • Marianne Siri: Madonna ja pentu (2016). Foto: Anna Autio.

  • Marianne Siri: Pyhempi toistaan (2022). Foto: Anna Autio.

  • Marianne Siri. Foto: Jussi Huotari.

INKA BELL: Shift

Känslan av utrymmet uppstår genom sinnenas möten med arkitekturen, ljuset, ljuden, materialen och texturerna som ytorna skapar. Det är en intim och kroppslig upplevelse, som är speciell för varje rum. Många av de sensoriska upplevelserna förblir på det omedvetna planet, även om atmosfären, den stämningsåtergivande gestaltningen sker snabbare än den detaljerade, medvetna uppfattningsförmågan.

Inka Bells utställning Shift har som utgångspunkt de intryck av rörelse, tidens lager och subtila förändringar som konstnären upplevt på Forum Box. Under arbetets gång överfördes uppfattningarna till de nya känslor som skapelseprocessen medfört. Helheten, som utgick från konkreta rumsliga element, eftersträvar genom verken allt bredare, omedvetna nivåer.

Utställningen består av pappersskulpturer där förändring och tid framträder som rörelse och rytmik mellan material, färg, ljus, form och vikt: säregna och skarpt avgränsade, pendelrörelselika och ombytliga eller nästintill omärkbara. I den nya utställningen mjuknar de upprepade skarpa och räta vinklarna ur Bells bildspråk, ofta begränsade till den rektangulära formen, mot ställvis rundare och mjukare former. Papprets skenbara lätthet kontrasteras av de rörelsebegränsande metallramarnas tyngd.

För betraktaren krävs det kroppsligt deltagande och förflyttande av den egna platsen för att kunna uppfatta skeendena. En bör sträcka, huka, luta och vrida sig runt verken. Rörelseförmågan gör förändringarna synliga.

Inka Bells verk undflyr det språkliga eller utomstående betydelser. Det väsentliga är istället de sinnesrum som skapas mellan betraktaren, verken, platsen och tiden.

Riikka Thitz, kurator

 

Inka Bell har tagit sin magisters examen i bildkonst från Konstuniversitetet Bildkonstakademins avdelningen för konstgrafik år 2021. Bells verk har ställts ut i flera inhemska och utländska utställningar. De senaste inhemska soloutställningarna ägde rum i bl.a. Borgå konsthall (2022), HAM-galleriet (2020) och Galleri Sinne (2017). Hennes verk finns med i följande konstsamlingar, bl.a. HAM Helsingfors konstmuseum, Jenny och Antti Wihuris stiftelse, Kiasma, Valtion taidetoimikunta och the Tamarind Archive at the University of New Mexico Art Museum.

 

Utställningen har understötts av Alfred Kordels stiftelse, Greta och William Lehtinens stiftelse och Konestiftelsen.


MARIANNE SIRI: Least Concern

Least Concern (LC) är en kategori definierad av Internationella naturskyddsföreningen IUCN för utrotningshotade arter; den beskriver en livskraftig art, vars ställning är rik och stabil. Människan ingår också i den här kategorin, vars population hör till de största bland däggdjuren. Min utställning består huvudsakligen av keramik- och gipsskulpturer föreställande kvinnor. Det finns också ett fåtal djurarter och en ung pojke. Konstverken rör sig i en värld av naturens mångfald, helighet och sociala medier. I centrum för granskning står en människocentrerad attityd, för vilken naturen endast existerar för människan.

Marie-skulpturen skiljer sig från de andra verken i utställningen tack vare sin färgsprakighet. Under coronapandemin utvidgade jag min bekvämlighetszon och började lära mig glasyrmålningsteknik vägledd av min kollega Maria Laine. Tidigare har jag fokuserat främst på formen, och målat mina verk i olika nyanser av vitt. Marie behandlar utarmningen av naturens mångfald. Verket är inspirerat av IUCN:s röda bok och av frisyrer från det franska hovet under 1700-talet. I Maries frisyr och kropp finns växter och djur, som med några få undantag klassas som utrotningshotade. Högst uppe på frisyren ruvar mandarinanden, en av fågelvärldens skönheter som likt människan är en livskraftig art. Det finns en ål lindad runt Marie, en oerhört utrotningshotad art (CR). I håret finns utrotningshotade och fridlysta finska blommor som småfingerört, nipsippa och vit skogslilja, samt vanligt förekommande blommor i naturen och trädgårdar, samt hybridarter skapade av konstnären.

Under de senaste åren har min koncentration på skulptur stundvis tappats bort, och utställningens nyaste verk är därför oavslutat. Verket föreställer en pojke som spelar Nintendo. Pojken är en elev på ett buddhistiskt kloster, som har fått en vilopaus ifrån klostrets rutiner. Verket handlar om balansen mellan arbete och lek. Verkets betydelse vidgar sig när munkelevens spelkamrat blir färdig och verket förvandlas till en installation. Men nu leker pojken för sig själv. Jag lär ut keramik och skulptur för vuxna och barn och det belastar oundvikligen mitt eget konstnärliga arbete. Kostundervisningen är arbete för mig, men lek för eleverna. Jag försöker anamma mig lättheten och glädjen i att göra konst från mina elever. Det är mitt följande mål vid sidan av att lära mig glasyrmålningstekniken

 

Marianne Siri (f. 1985) är självlärd skulptör med bakgrund som keramik artesan. Hon är medlem i Finska skulptörförbundet. Hon har en tidigare karriär som ingenjör i miljöteknik, vilket förklarar att hennes verk ofta behandlar miljörelaterade frågor, så som människans dominerande ställning över naturen och andra djurarter. Siris skulpturer är till stilen klassiska och realistiska och de är starkt bundna till tiden.

 

Utställningen har understötts av Taike Häme.

 

 

Mediabox