Taidetta Jätkälle – Konst till Busholmen

På initiativ av Forum Box arrangerades en konsttävling i två faser från augusti 2020 till augusti 2021. Tävlingen arrangerades av Forum Box i samarbete med Helsingfors Hamn Ab, Helsingfors stad och Helsingfors konstmuseum HAM.

Syftet med tävlingen var att hitta ett offentligt konstverk till stadsdelen Västra hamnen. Målet var att hitta ett verk som återspeglar områdets identitet: Busholmen har på kort tid blivit ett urbant bostadsområde och en knutpunkt för passagerartrafiken. Området har en över hundra år lång historia som hamn- och industriområde, som idag representeras av den livliga passagerarhamnen.

Totalt 93 bidrag togs emot, varav fem gick vidare.

Vinnaren i tävlingen

Arkitekt Akseli Leinonen vann tävlingen med sitt bidrag ”Litorinameren kalastajat”. Verket kommer att placeras på Atlantplatsen och Madeiraplatsen. Platserna och konstverket uppskattas vara klara år 2022–2025. Tre priser delades ut i tävlingen. Första pris tilldelades Akseli Leinonen, andra priset till arbetsgruppen Henrik Amberla (industriell formgivare) och Sara Pathirane (bildkonstnär) med bidraget ”Ikiaikainen” och tredje priset till bildhuggaren Riikka Puronens bidrag ”Lumienkelikyltit”. Övriga finalister var bildkonstnären Kaisa Ruohoranta och bildhuggare-textilkonstnären Johanna Suonpää.

I juryn på sju personer ingick representanter för samtliga tävlingsarrangörer samt två medlemmar utsedda av Konstnärsgillet i Finland. Läs mer i programmet för tävlingen.

Blicken mot det förflutna – blicken mot framtiden

”Litorinameren kalastajat” för samman Atlantplatsen och Madeiraplatsen genom att rita havsytan över våra huvuden på 15 meters höjd. Vattenytans höjning är ett aktuellt samtalsämne i och med klimatförändringen. Med hjälp av verket kan vi samtidigt blicka mot framtiden och mot det förflutna, mot det förhistoriska Litorinahavet. Under årtusendenas lopp har havet förenat människor, land och folk. Hamnen är ett historiskt och kulturellt arv av detta.

Vad är Litorinahavet?

Akseli Leinonen beskriver idén för sitt verk på följande sätt:

”År 6000 före vår tideräkning dominerades Helsingforsregionen av Östersjöns föregångare, Litorinahavet, vars yta låg ungefär tjugo meter ovanför dagens havsyta. Detta forntida vattendrag var resultatet av smältvatten från istiden och täckte som mest nästan en tredjedel av Finlands nuvarande markyta. Detta var den mesolitiska perioden och människorna i området levde genom att jaga och fiska och av naturens gåvor. Bosättningen var i huvudsak tillfällig och livet nomadiskt. Havsytan sjönk dock ständigt i och med att vattnet strömmade ut i Atlanten via de danska sunden. Vid tideräkningens början hade regionen fått sin nuvarande form och den forna havsbottnen nya invånare. Bland dessa fanns även människan, som efter hand började bosätta sig permanent i området.

(–) Till sin karaktär är verket en spatial synekdoke, med referenser till förändringar som jordklotet genomgått under tidens lopp. Utgångspunkten för verket är att koppla ihop olika tidsperioder och spatiala ordningar. Verket levandegör platsens historia och förändring under årtusendenas gång och tar betraktaren på samma gång tillbaka till Finland efter istiden och till en möjlig framtid. Verket skapar en möjlighet för betraktaren att föreställa sig förändringarna i miljön och organisera sig på nytt i den rådande verkligheten. Genom detta strävar verket efter att bredda platsens kulturella karaktär och synliggöra klimatförändringen.”